EU: s ETS: kolmarknader Den här handboken omfattar EU: s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS), användningen av Kyoto-enheter för överensstämmelse inom EU: s utsläppsrätter för utsläppsrätter och utsläppsrätter för koldioxidutsläpp. Som ett system för handel med utsläppsrätter fastställs EU: s utsläppsrätter en utsläppsgräns eller - gräns för de totala utsläpp som tillåts av alla EU ETS-operatörer, men inom denna gräns tillåter kolmarknaden deltagare i systemet att köpa och sälja utsläppsrätter som de behöver. Kolpriset anger hur mycket deltagare i EU-systemet för utsläppsrätter är villiga att betala per EU-bidrag (1 tillägg) motsvarar 1 ton koldioxid eller motsvarande) i form av efterfrågan och leverans. Dessutom har EU-luftfartstillägg (EUAA) skapats för att användas för flygbolagens överensstämmelse. Under fas III kommer 50 av utsläppsrätterna att auktioneras. ICE Futures Europe genomför auktioner av EU ETS fas III EUA och EUAA på uppdrag av DECC. Operatörer har också möjlighet att använda vissa Kyoto-enheter för överensstämmelse inom EU: s system för utsläppsrätter. omfattas av gränser. En EU ETS-operatör kan komma åt den sekundära kolmarknaden för att köpa utsläppsrätter eller Kyoto-enheter via flera linjer: handla direkt med andra företag som omfattas av systemköp eller försäljning från mellanhänder, t. ex. banker och specialhandlare som använder tjänster av en mäklare som går med i en av de flera börser som listar kolväteprodukter Europeiska unionens register är en online-databas värd och förvaltad av Europeiska kommissionen genom vilka EUA. EUAA och Kyoto-enheter hålls, handlas och överlämnas för överensstämmelse. Deltagarna rekommenderas att söka egen, oberoende professionell rådgivning om dessa frågor. För mer information om hur EU: s ETS fungerar, se Hur man deltar i EU: s system för utsläppsrätter. Fas III-registren EU: s ETS-registret fungerar på samma sätt som ett bankkonto online. Registersystemet är en webbaserad applikation som registrerar: CO2-utsläppsrätter och andelar som tilldelas och hålls i operatörs-, person-, handels - och statsredovisningar, förflyttning av utsläppsrätter och andelar mellan konton (inklusive tilldelningar, överföringar, överlämnande och annulleringar) årliga verifierade utsläpp av anläggningar och luftfartygsoperatörer årliga överensstämmelsestatus för anläggningar och luftfartygsoperatörer En kontoinnehavare kan hålla, överföra, avbryta eller förvärva EU-bidrag och berättigade Kyoto-enheter. Europeiska unionens transaktionslogg (EUTL) kontrollerar, registrerar och godkänner alla transaktioner som sker mellan konton i Europeiska unionens register. EUTL kan ses online och ger detaljerad information om EU ETS-operatörers, Union Register-kontoinnehavares överensstämmelse och transaktioner mellan konton. Datastyrda registren är nyckelkomponenter i EU: s utsläppshandelssystem och bredare internationell handel med utsläppsrätter enligt FN: s klimatkonvention om klimatförändringar. Från juni 2012 sammanfördes registersystemen till ett enda registersystem som drivs och förvaltas av Europeiska kommissionen. Varje medlemsstat har nu en egen nationell administratör och nationell registrenhet inom det gemensamma unionsregistret. Miljöbyrån är den nationella administratören för Förenade kungariket och ansvarar för underhåll och administration av den brittiska nationalregistret i Europeiska unionens register. Registrets funktionella krav fastställs av Europeiska kommissionen (genom registret förordningar) och UNFCCCs sekretariat (genom olika COPMOP-beslut). Hur man öppnar ett konto i registret Installationer och luftfartygsoperatörer som utför bilaga I-verksamhet, enligt direktiv 200387EC, måste öppna konton i unionsregistret. Förutom operatörskonton innehåller EU-registret även personkonton och handelskonton. Varje enskild person eller organisation kan ansöka om att öppna sådana konton, som endast kan användas för handelsenheter. Sådana konton har inga efterlevnadskrav. Eventuella ytterligare frågor eller frågor om funktionen och funktionaliteten i EU-registret bör riktas via e-post till den brittiska registret. Information om registret före 2012 och migration till unionsregistret kan ses på National Archives webbplats. Kyoto-enheter i fas III-operatörer har möjlighet att använda vissa Kyoto-enheter för överensstämmelse inom EU: s system för utsläppsrätter. med förbehåll för gränser för typen och kvantiteten av enheter som anges i ETS-direktivet och registret. Dessa gränser anges nedan, tillsammans med information om hur man använder dessa enheter för överensstämmelse inom EU: s system för utsläppsrätter. Typ av enheter Vissa certifierade utsläppsminskningar (CER) och utsläppsminskningsenheter (ERUS) kan användas för överensstämmelse i EU ETS. Ytterligare information om detta, inklusive vanliga frågor, finns på Europeiska kommissionens webbplats. Antal enheter Operatörer och luftfartygsoperatörer kan utbyta stödberättigande CER och ERU för EUA och EUAA upp till gränser. Gränserna är kumulativa över fas II och fas III i EU: s system för handel med utsläppsrätter och anges i en europeisk kommissionsförordning om internationell krediträttighet antagen den 8 november 2013. Hur man använder enheter i EU: s ETS I fas III kan vissa CER och ERU bytas för EUA. med förbehåll för de gränser som diskuterats ovan, i unionsregistret. Operatörer kan överföra giltiga CER och ERU till ett centralt konto i unionsregistret och, när de är kontrollerade för att de kan användas av den operatören inom EU-systemet för utsläppsrätter, kommer operatörerna EUA-konto att krediteras med motsvarande antal ERE. Luftfartygsoperatörer kan begära denna byte och krediteras med EUAA. Europeiska kommissionens registerförordning beskriver processen för detta mer ingående. Operatörer av installationer och luftfartygsoperatörer som regleras enligt EU: s system för utsläppsrätter bör notera att utbytet av bidragsberättigande åtagandeperiod 1 Internationella projektkrediter till allmänna och luftfartsersättningar måste ske före den 31 mars 2015, varefter de kommer att bli oförenliga för användning i EU: s system för utsläppsrätter. Din internationella projekträttighet (gräns) visas i ditt operatörsinnehavskonto eller din flygoperatörs innehavskonto. Mer information om detta och gällande regler finns på Europeiska kommissionens webbplats för internationell kolmarknad. Speciellt FAQ 7, 8 och 11. Eventuella frågor eller frågor om innehav eller byte av Kyoto-enheter inom registret bör riktas via e-post till den brittiska registeradministratören: etregistryhelpenvironment-agency. gov. uk Fas III-auktion Auktion är ett effektivt sätt av att fördela utsläppsrätter till marknaden och stärker principen om att förorenarna betalar. Det uppmuntrar företagen att ta hänsyn till hela kostnaden för kol i de beslut de fattar. Europeiska kommissionens auktionsförordning reglerar auktionen av fas III-EUA och EUAA. Det innebar att man skapade en gemensam EU-auktionsplattform och beviljade medlemsstaterna rätt att välja bort och inrätta nationella plattformar - Storbritannien, Tyskland och Polen utnyttjade denna rättighet. Förenade kungariket var den första EU-medlemsstaten som innehar en auktion i fas II (2008-2012) och auktionerade 10 av utsläppsrätter jämfört med EU-genomsnittet på 3. Storbritannien utsåg ICE Futures Europe att genomföra auktioner av EU ETS-fas III-EUA och EUAA på uppdrag av DECC från november 2012. Kontraktet med ICE har förlängts för att genomföra auktioner fram till november 2017. Tidigare tillhandahölls denna tjänst av Storbritanniens skuldförvaltningsbyrå. Storbritanniens auktioner är öppna för dem som uppfyller kriterierna i relevant EU-lagstiftning och ICEs medlemskrav. Du hittar vägledning om hur du deltar i dessa auktioner på ICE-utsläppsauktionerna. Vissa företag kommer att behöva ansöka till Financial Services Authority (FSA) för en variation av tillstånd för att delta i den reglerade aktiviteten av budgivning i utsläppsauktioner. Se FSA: s policyutlåtande om reglering av budgivning för utsläppsrätter under fas III i EU: s system för handel med utsläppsrätter. DECC utför den roll som UK Auctioneer för dessa auktioner. Denna roll krävs enligt EU-lagstiftningen och ansvarar för auktionernas genomförande. EU håller på att utse en enda auktionsmonitor (SAM) för att övervaka och rapportera om genomförandet av vissa utsläppsauktioner i Europa. För mer information, se Europeiska kommissionens webbplats. För ytterligare information om Storbritanniens EU ETS-auktioner, vänligen kontakta euetsauctionplatformdecc. gsi. gov. uk Fas III-auktionskalender Det fullständiga schemat för fas III-EUA och EUAA-auktioner finns på ICE-utsläppsauktionerna. Auktionsresultat från fas III Förenade kungarikets första EUA-auktion i fas III hölls den 21 november 2012. För mer information, se tillhörande DECC-pressmeddelande. För resultat från ytterligare fas III-auktioner, se webbsidorna för ICE Futures Europe-utsläppsauktioner. För ytterligare täckning av auktionsresultat, se Europeiska kommissionens webbsidor. Fas II-auktionsresultat under fas II i EU: s system för handel med utsläppsrätter. Förenade kungariket hade 30 framgångsrika auktionsförsäljningar och sålde nästan 123 miljoner europeiska värdepappersförbindelser och ökade cirka 1,3 miljarder kronor för skattemyndigheten. För resultat från fas II-auktioner, se länsstyrelsens webbplats. Återupphandling av Storbritanniens fas III EU ETS-auktionsplattform Storbritanniens ministrar har gått med på att behålla Storbritanniens opt-out från den gemensamma auktionsplattformen för EU: s utsläppshandelssystem (EU ETS) efter det att avtalet upphörde med den nuvarande leverantören i november 2017. På 4 februari 2016 DECC lanserade den första etappen av återupphandlingsprocessen genom att publicera ett förhandsmeddelande genom Tender Electronics Daily Website. DECC håller en marknadsförlovningsdag för potentiella anbudsgivare den 10 mars 2016. Om du vill delta i förlovningsperioden, ta reda på mer information eller uttrycka intresse för att lämna in ett bud när den formella anbudsprocessen pågår, vänligen kontakta euetsauctionplatformdecc. gsi. gov. uk. Ytterligare information För ytterligare information om auktionerna, vänligen kontakta euetsauctionplatformdecc. gsi. gov. uk Union Register offentligt tillgänglig information FN (S) IAR Bedömning Genomförandet av ett nationellt register krävs för att varje bilaga B-part ska anses vara berättigad att delta i Kyoto-mekanismerna. Krav för nationella register fastställs huvudsakligen genom beslut 13CMP.1. Nedanstående information görs tillgänglig i enlighet med rapporteringskrav som anges i Kyotoprotokollet, vilket säkerställer konsekvens i rapporteringen av offentlig information mellan registren och underlättar översynen av offentlig information under de årliga bedömningarna som utförts enligt den oberoende bedömningsrapporten (SAR) IAR gemensamt operativt förfarande, till stöd för expertbedömningen. Varje register utvärderas för att avgöra om lämpliga krav är uppfyllda och resultaten vidarebefordras i form av (Standard) Independent Assessment Reports (S) IAR till Expert Expert Team som arbetar enligt artikel 8 i Kyotoprotokollet. I enlighet med punkterna 44-48 i bilagan till beslut 13CMP.1 i Kyotoprotokollet finns nedan en förteckning över all tillgänglig information om Förenade kungarikets nationella registret enligt vad som krävs i (S) IAR-bedömningen. Kontoinformation från unionsregistret Punkt 45 i bilagan till beslut 13CMP.1 diskuterar information om konton som måste vara offentligt tillgängliga. Kontoinformation från EU-registret kan ses i rapporten om kontoinformation: I enlighet med kommissionens förordning Artikel 110 (EU) nr 3892013 har följande uppgifter ansetts vara konfidentiella: Innehav av alla konton gör alla transaktioner som gjorts, den unika enhetens identifiering koden för utsläppsrätterna och det unika numeriska värdet av enhetens serienummer för de Kyoto-enheter som innehas eller påverkas av en transaktion. Representativt namn och kontaktuppgifter Fullständigt namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress till kontohavarens representant anses också vara konfidentiell. Artikel110 Information, inklusive innehav av alla konton, alla transaktioner som gjorts, den unika enhetens identifieringskod för utsläppsrätterna och det unika numeriska värdet av enhetens serienummer för de Kyoto-enheter som innehas eller påverkas av transaktionen, som innehas i EUTL, unionen registret och varje annat KP-register ska anses vara konfidentiellt, utom i enlighet med vad som krävs enligt unionsrätten eller genom bestämmelser i nationell lagstiftning som följer ett legitimt mål som är förenligt med denna förordning och är proportionella Information om artikel 6 Projekt (JI-projekt) Punkt 46 i bilagan till beslut 13CMP.1 diskuterar information om artikel 6-projekt, även känd som Joint Implementation (JI) - projekt som måste vara offentligt tillgängliga. Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland är inte värd för några gemensamma genomförandeprojekt. Information om Unit HoldingsTransactions Punkt 47 i bilagan till beslut 13CMP.1 diskuterar information om enhetens innehav och transaktioner som måste vara offentligt tillgängliga. Läs SEF-rapporten för informationen enligt 47 §: Hållnings - och transaktionsinformation lämnas endast på fastighetsnivå, på grund av att mer detaljerad information är konfidentiell enligt EU-bestämmelserna. Se artikel 110 (EU) nr 3892013 Information om juridiska personer som godkänts av parten till innehavsenheter Punkt 48 i bilagan till beslut 13CMP.1 kräver att en förteckning över juridiska personer som är godkända av parten att hålla enheter publiceras: Förteckning över juridiska Enheter som har rätt att hålla andelarna enligt punkt 48: Ytterligare information För ytterligare information om unionsregistret, vänligen kontakta etregistryhelpenvironment-agency. gov. uk. Carbon credit scam Kolmarknaderna är inte avsedda för personliga investerare. Vi har blivit varnade för bedrägerier med namnet Carbon Register eller liknande som kontaktar allmänheten, felaktigt hävdar att kolregistret är en del av avdelningen för energi och klimatförändringar och ger falska kontaktuppgifter till avdelningen. Dessa bedrägerier kan försöka tillämpa press på människor att köpa aktier, kolskrediter eller certifierade utsläppsminskningar (CER) till höga priser. De riktade kan ringas och berätta att kolregistret kommer att vidta rättsliga åtgärder mot dem eftersom de vägrade att köpa aktier och ibland ges detaljer om fiktiva rättsfall att lägga på vikt på tricket. Avdelningen ger råd till alla som mottar sådan kommunikation för att anmäla saken till polisen (call 101, kontaktnummeret för nödsituationer), antingen direkt eller genom handlingsbedrägerier. EU: s utsläppshandelssystem (EU ETS) EU: s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) är en hörnsten i EU: s politik för att bekämpa klimatförändringar och dess nyckelverktyg för att minska utsläppen av växthusgaser kostnadseffektivt. Det är världens första stora kolmarknad och är fortfarande den största. opererar i 31 länder (alla 28 EU-länder plus Island, Liechtenstein och Norge) begränsar utsläppen från mer än 11 000 anläggningar för tung energianvändning (kraftverkets starka industrianläggningar) och flygbolag som trafikerar dessa länder täcker cirka 45 av EU: s växthusgasutsläpp. Ett keps - och handelssystem EU: s system för handel med utsläppsrätter arbetar enligt principen om handel och handel. En keps bestäms av den totala mängden vissa växthusgaser som kan utföras av anläggningar som omfattas av systemet. Kepsen sänks över tiden så att totala utsläpp faller. Inom kretskortet erhåller eller köper företag utsläppsrätter som de kan handla med varandra efter behov. De kan också köpa begränsade mängder internationella krediter från emissionsbesparande projekt runt om i världen. Gränsen för det totala antalet tillgängliga utsläppsrätter garanterar att de har ett värde. Efter varje år måste ett bolag ge upp tillräckligt med utsläpp för att täcka alla sina utsläpp, annars kommer böter att åläggas. Om ett företag minskar sina utsläpp kan det hålla reservkvoten för att täcka sina framtida behov eller sälja dem till ett annat företag som saknar utsläppsrätter. Handel ger flexibilitet som säkerställer att utsläppen skärs, där det kostar minst att göra det. Ett robust koldioxidpris främjar också investeringar i ren teknik med låg koldioxidutsläpp. Huvuddragen i fas 3 (2013-2020) EU: s system för handel med utsläppsrätter ligger nu i sin tredje fas, väsentligt annorlunda än fas 1 och 2. De viktigaste förändringarna är: En enda EU-täckande utsläppsränta gäller i stället för det tidigare systemet med nationella kepsar. Auktion är standardmetoden för fördelning av utsläppsrätter (i stället för fri tilldelning) och harmoniserade fördelningsregler gäller för utsläppsrätterna som fortfarande ges bort gratis Mer sektorer och gaser inkluderade 300 miljoner utsläppsrätter avsatta i New Entrants Reserve för att finansiera utplaceringen av innovativ förnybar energiteknik och koldioxidinfångning och lagring genom NER 300-programmet. Sektorer och gaser som omfattas Systemet omfattar följande sektorer och gaser med fokusera på utsläpp som kan mätas, rapporteras och verifieras med hög noggrannhet: koldioxid (CO 2) från kraft - och värmeproduktion energiintensiva industrisektorer inklusive oljeraffinaderier, stålverk och produktion av järn, aluminium, metaller, cement , kalk, glas, keramik, massa, papper, kartong, syror och organiska organiska ämnen kommersiell luftfarts nitroxid (N 2 O) från produktion av salpetersyra, adipinsyra och glyoxylsyror och glyoxalperfluorkolväten (PFC) från aluminiumproduktion. Deltagande i EU ETS är obligatorisk för företag inom dessa sektorer. men i vissa sektorer ingår endast anläggningar över en viss storlek vissa små installationer kan uteslutas om regeringar införtar finanspolitiska eller andra åtgärder som kommer att minska sina utsläpp med motsvarande mängd inom luftfartssektorn, till och med 2016 gäller EU-utsläppsrätterna endast för flygningar mellan flygplatser i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Att leverera utsläppsreduktioner EU: s emissionshandelsavtal har visat att prisupptagning på kol och handel med det kan fungera. Utsläppen från anläggningar i ordningen faller som avsedda med cirka 5 jämfört med början av fas 3 (2013) (se 2015-siffror). 2020. Utsläppen från de sektorer som omfattas av systemet kommer att vara 21 lägre än 2005. Utveckla kolmarknaden Upprättad 2005 är EU ETS världens första och största internationella handel med utsläppsrätter, som står för drygt tre fjärdedelar av internationell kolhandel. EU: s system för handel med utsläppsrätter är också inspirerande för utvecklingen av handel med utsläppsrätter i andra länder och regioner. EU syftar till att koppla EU: s ETS till andra kompatibla system. Huvudsaklig EU ETS-lagstiftning Karbonmarknadsrapporter Revidering av EU: s system för utsläppsrätter för fas 3 Genomförande Lagstiftningshistoria för direktiv 200387EC Arbete före kommissionens förslag Kommissionens förslag från oktober 2001 Kommissionens reaktioner på behandlingen av förslaget i rådet och parlamentet (inklusive rådets gemensamma ståndpunkt) Öppen alla frågor Frågor och svar på det reviderade systemet för handel med utsläppsrätter för EU (december 2008) Vad är syftet med utsläppshandeln Syftet med EU: s system för handel med utsläppsrätter är att hjälpa EU: s medlemsstater att uppnå sina åtaganden att begränsa eller minska växthusgasen utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Att tillåta deltagande företag att köpa eller sälja utsläppsrätter innebär att utsläppsminskningar kan uppnås till minst kostnad. EU: s ETS är hörnstenen i EU: s strategi för bekämpning av klimatförändringar. Det är det första internationella handelssystemet för koldioxidutsläpp i världen och har varit i drift sedan 2005. Från och med den 1 januari 2008 gäller det inte bara de 27 EU-medlemsstaterna utan även de övriga tre medlemmarna av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Norge, Island och Liechtenstein. Det täcker för närvarande över 10 000 installationer inom energi och industrisektorer som tillsammans står för nästan hälften av EU: s utsläpp av CO2 och 40 av dess totala utsläpp av växthusgaser. Ett ändringsförslag till EU: s emissionshandelsdirektiv som godkändes i juli 2008 kommer att medföra luftfartssektorn från 2012. Hur fungerar utsläppshandeln? EU: s utsläppshandelssystem är ett keps - och handelssystem, det vill säga det täcker den totala tillåtna utsläppsnivån men , inom den gränsen, tillåter deltagare i systemet att köpa och sälja utsläppsrätter som de behöver. Dessa ersättningar är den gemensamma handelsvalutan i hjärtat av systemet. Ett bidrag ger innehavaren rätt att avge ett ton CO2 eller motsvarande mängd annan växthusgas. Kepsen på det totala antalet utsläppsrätter skapar knapphet på marknaden. Under den första och andra handelsperioden enligt systemet var medlemsstaterna skyldiga att utarbeta nationella fördelningsplaner som fastställer deras totala utsläppsnivå för utsläpp av utsläppsrätter och hur många utsläppsrätter som varje anläggning i deras land mottar. Vid slutet av varje år måste anläggningar överlämna utsläppsrätter som motsvarar deras utsläpp. Företag som håller sina utsläpp under nivån på sina utsläppsrätter kan sälja sina överskjutande utsläppsrätter. De som står inför svårigheter att hålla sina utsläpp i linje med sina utsläppsrätter har val mellan att vidta åtgärder för att minska sina egna utsläpp, såsom att investera i mer effektiv teknik eller använda mindre koldioxidintensiva energikällor eller köpa de extra utsläpp som de behöver på marknaden, eller en kombination av de två. Sådana val kan sannolikt bestämmas av relativa kostnader. På så sätt minskar utsläppen varhelst det är mest kostnadseffektivt att göra det. Hur länge har EU ETS fungerat EU: s ETS lanserades den 1 januari 2005. Den första handelsperioden löpte i tre år fram till slutet av 2007 och var en inlärning genom att göra fas för att förbereda sig för den avgörande andra handelsperioden. Den andra handelsperioden började den 1 januari 2008 och löper i fem år fram till slutet av 2012. Betydelsen av den andra handelsperioden beror på att den sammanfaller med Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, under vilken EU och andra industriländer måste uppfylla sina mål för att begränsa eller minska utsläppen av växthusgaser. För andra handelsperioden har EU: s utsläpp av utsläppsminskningar minskat till omkring 6,5 under 2005 års nivåer för att säkerställa att EU som helhet och medlemsstaterna individuellt levererar sina Kyoto-åtaganden. Vilka är de viktigaste lärdomarna av erfarenheten hittills EU: s emissionshandelsavtal har satt upp ett pris på kol och visat att handeln med utsläpp av växthusgaser fungerar. Den första handelsperioden etablerades framgångsrikt med fri handel med utsläppsrätter i hela EU, införde den nödvändiga infrastrukturen och utvecklade en dynamisk kolmarknad. Miljömässiga fördelar i den första fasen kan vara begränsade på grund av överdriven fördelning av utsläppsrätter i vissa medlemsstater och vissa sektorer, främst beroende på en förlust av utsläppsprognoser innan verifierade utsläppsdata blev tillgängliga enligt EU: s system för utsläppsrätter. När offentliggörandet av verifierade utsläppsdata för 2005 lyfte fram denna överallokering, reagerade marknaden som förväntat genom att sänka marknadspriset på utsläppsrätter. Tillgängligheten med verifierade utsläppsdata har gjort det möjligt för kommissionen att se till att kapaciteten på nationella anslag under andra fasen fastställs till en nivå som leder till reala utsläppsminskningar. Utöver behovet av verifierade data har erfarenheten hittills visat att större harmonisering inom EU: s system för utsläppsrätter är absolut nödvändigt för att EU ska uppnå sina mål för utsläppsminskningar åtminstone kostnad och med minimala konkurrenssnedvridningar. Behovet av mer harmonisering är tydligast med hänsyn till hur kappan på de totala utsläppsrätterna fastställs. De två första handelsperioderna visar också att väldigt olika nationella metoder för fördelning av utsläppsrätter till anläggningar hotar rättvis konkurrens på den inre marknaden. Vidare behövs en större harmonisering, förtydligande och förfining i fråga om systemets omfattning, tillgången till krediter från utsläppsminskningsprojekt utanför EU, villkoren för att koppla EU: s system för utsläpp till utsläppshandeln på annat håll och övervakning, kontroll och rapporteringskrav. Vilka är de viktigaste ändringarna i EU: s system för utsläppsrätter och hur kommer de då att gälla De överenskomna konstruktionsförändringarna kommer att gälla från och med den tredje handelsperioden, dvs. januari 2013. Medan förberedande arbete kommer att inledas omedelbart kommer gällande regler inte att ändras till januari 2013 för att säkerställa att lagstadgad stabilitet upprätthålls. EU: s system för handel med utsläppsrätter i den tredje perioden kommer att vara ett effektivare, mer harmoniserat och rättvisare system. Ökad effektivitet uppnås genom en längre handelsperiod (8 år istället för 5 år), en robust och årligen minskande utsläppstak (21 minskning 2020 jämfört med 2005) och en betydande ökning av auktionsvolymen (från mindre än 4 i fas 2 till mer än hälften i fas 3). Mer harmonisering har kommit överens om på många områden, bland annat med avseende på cap-setting (ett EU-stort lock i stället för nationella kapslar i fas 1 och 2) och reglerna för övergångsfri tilldelning. Systemets rättvisa har ökat avsevärt genom övergången till EU-omfattande regler för fri fördelning för industrianläggningar och genom införandet av en omfördelningsmekanism som ger nya medlemsstater rätt att auktionera fler utsläppsrätter. Hur jämför den slutliga texten med det ursprungliga kommissionens förslag De klimat - och energimål som överenskommits vid Europeiska rådets vårmöte 2007 har bibehållits och den övergripande arkitekturen i kommissionens förslag om EU: s utsläppsrätter är fortfarande intakt. Det vill säga att det kommer att finnas ett EU-täckande lock på antalet utsläppsrätter och detta lock kommer att minska årligen längs en linjär trendlinje, som kommer att fortsätta efter utgången av den tredje handelsperioden (2013-2020). Huvudskillnaden jämfört med förslaget är att auktionering av utsläppsrätter kommer att fasas in långsammare. Vilka är de viktigaste förändringarna jämfört med kommissionens förslag Sammanfattningsvis är de viktigaste ändringarna i förslaget följande: Vissa medlemsstater får frivilligt och tillfälligt undantag från regeln att inga utsläppsrätter ska tilldelas kostnadsfritt till elproducenter från och med 2013. Det här alternativet att göra undantag är tillgängligt för medlemsstater som uppfyller vissa villkor för anslutningen av elnätet, andel av ett enda fossilt bränsle i elproduktion och BNPkapital i förhållande till genomsnittet för EU-27. Dessutom kan mängden gratis utsläppsrätter som en medlemsstat tilldelar kraftverk begränsas till 70 koldioxidutsläpp av relevanta anläggningar i fas 1 och sänks därefter under åren. Vidare kan fri tilldelning i fas 3 endast ges till kraftverk som är i drift eller under uppbyggnad senast slutet av 2008. Se svar på fråga 15 nedan. Det kommer att finnas mer information i direktivet om vilka kriterier som ska användas för att bestämma sektorer eller delsektorer som anses vara utsatta för en betydande risk för koldioxidläckage. och ett tidigare datum för offentliggörande av kommissionens lista över sådana sektorer (31 december 2009). Dessutom kommer anläggningar i alla exponerade industrier att få 100 gratis utsläpp i den utsträckning som de använder den mest effektiva tekniken när det gäller en översyn av ett tillfredsställande internationellt avtal. Den fria tilldelningen till industrin är begränsad till andelen utsläpp av dessa industrier i de totala utsläppen 2005-2007. Det totala antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis till anläggningar inom industrisektorer kommer att minska årligen i takt med att utsläppstakten sjunker. Medlemsstaterna kan också kompensera vissa anläggningar för CO 2 - kostnader som överförs i elpriserna om CO 2 - kostnaderna annars skulle kunna utsätta dem för risk för koldioxidläckage. Kommissionen har åtagit sig att ändra gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd i detta hänseende. Se svar på fråga 15 nedan. Nivån på auktionering av utsläppsrätter för icke exponerad industri kommer att öka på linjärt sätt som kommissionen föreslagit, men snarare än att nå 100 år 2020 kommer det att uppgå till 70 för att uppnå 100 till 2027. Enligt kommissionens förslag , 10 av utsläppsrätterna för auktionering kommer att omfördelas från medlemsstater med hög inkomst per capita till dem med låg inkomst per capita för att stärka den senare ekonomiska kapaciteten att investera i klimatvänlig teknik. En avsättning har lagts till för en annan omfördelningsmekanism med 2 av auktionerade utsläppsrätter för att ta hänsyn till medlemsstater som 2005 hade uppnått en minskning av minst 20 utsläpp av växthusgaser jämfört med referensåret enligt Kyotoprotokollet. Andelen auktionsintäkter som medlemsstaterna rekommenderas att använda för att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringar, huvudsakligen inom EU, men också i utvecklingsländer, höjdes från 20 till 50. Texten ger en tillägg till den föreslagna tillåtna nivån användningen av JICDM-krediter i 20-scenariot för befintliga operatörer som fick de lägsta budgetarna att importera och använda sådana krediter i förhållande till tilldelningar och tillgång till krediter under perioden 2008-2012. Nya sektorer, nya aktörer under perioderna 2013-2020 och 2008-2012 kommer också att kunna använda krediter. Den totala mängden krediter som kan användas kommer emellertid inte att överstiga 50 procent av minskningen mellan 2008 och 2020. På grund av en strängare utsläppsminskning i samband med ett tillfredsställande internationellt avtal skulle kommissionen kunna tillåta ytterligare tillgång till CER och ERU för operatörer i gemenskapssystemet. Se svar på fråga 20 nedan. Intäkterna från auktionering av 300 miljoner utsläppsrätter från reserven för nya aktörer kommer att användas för att stödja upp till 12 demonstrationsprojekt för koldioxidupptagning och förvaring och projekt som visar innovativ teknik för förnybar energi. Ett antal villkor är knutna till denna finansieringsmekanism. Se svar på fråga 30 nedan. Möjligheten att välja bort små förbränningsanläggningar förutsatt att de är föremål för likvärdiga åtgärder har utvidgats till att täcka alla små anläggningar oavsett verksamhet, utsläppströskeln har ökats från 10 000 till 25 000 ton koldioxid per år och kapacitetsgränsen som Förbränningsanläggningar måste uppfylla dessutom har ökat från 25 MW till 35 MW. Med dessa ökade tröskelvärden blir andelen täckta utsläpp som potentiellt kan uteslutas från systemet för handel med utsläppsrätter betydande och följaktligen har en avsättning lagts till för att möjliggöra en motsvarande minskning av EU-täckningen på utsläppsrätter. Kommer det fortfarande att finnas nationella fördelningsplaner? I sina nationella handlingsplaner för de första (2005-2007) och andra (2008-2012) handelsperioderna bestämde medlemsstaterna den totala kvantiteten utsläppsrätter som ska utfärdas och hur dessa skulle tilldelas de berörda anläggningarna. This approach has generated significant differences in allocation rules, creating an incentive for each Member State to favour its own industry, and has led to great complexity. As from the third trading period, there will be a single EU-wide cap and allowances will be allocated on the basis of harmonised rules. National allocation plans will therefore not be needed any more. How will the emission cap in phase 3 be determined The rules for calculating the EU-wide cap are as follows: From 2013, the total number of allowances will decrease annually in a linear manner. The starting point of this line is the average total quantity of allowances (phase 2 cap) to be issued by Member States for the 2008-12 period, adjusted to reflect the broadened scope of the system from 2013 as well as any small installations that Member States have chosen to exclude. The linear factor by which the annual amount shall decrease is 1.74 in relation to the phase 2 cap. The starting point for determining the linear factor of 1.74 is the 20 overall reduction of greenhouse gases compared to 1990, which is equivalent to a 14 reduction compared to 2005. However, a larger reduction is required of the EU ETS because it is cheaper to reduce emissions in the ETS sectors. The division that minimises overall reduction cost amounts to: a 21 reduction in EU ETS sector emissions compared to 2005 by 2020 a reduction of around 10 compared to 2005 for the sectors that are not covered by the EU ETS. The 21 reduction in 2020 results in an ETS cap in 2020 of a maximum of 1720 million allowances and implies an average phase 3 cap (2013 to 2020) of some 1846 million allowances and a reduction of 11 compared to the phase 2 cap. All absolute figures indicated correspond to the coverage at the start of the second trading period and therefore dont take account of aviation, which will be added in 2012, and other sectors that will be added in phase 3. The final figures for the annual emission caps in phase 3 will be determined and published by the Commission by 30 September 2010. How will the emission cap beyond phase 3 be determined The linear factor of 1.74 used to determine the phase 3 cap will continue to apply beyond the end of the trading period in 2020 and will determine the cap for the fourth trading period (2021 to 2028) and beyond. It may be revised by 2025 at the latest. In fact, significant emission reductions of 60-80 compared to 1990 will be necessary by 2050 to reach the strategic objective of limiting the global average temperature increase to not more than 2C above pre-industrial levels. An EU-wide cap on emission allowances will be determined for each individual year. Will this reduce flexibility for the installations concerned No, flexibility for installations will not be reduced at all. In any year, the allowances to be auctioned and distributed have to be issued by the competent authorities by 28 February. The last date for operators to surrender allowances is 30 April of the year following the year in which the emissions took place. So operators receive allowances for the current year before they have to surrender allowances to cover their emissions for the previous year. Allowances remain valid throughout the trading period and any surplus allowances can now be banked for use in subsequent trading periods. In this respect nothing will change. The system will remain based on trading periods, but the third trading period will last eight years, from 2013 to 2020, as opposed to five years for the second phase from 2008 to 2012. For the second trading period Member States generally decided to allocate equal total quantities of allowances for each year. The linear decrease each year from 2013 will correspond better to expected emissions trends over the period. What are the tentative annual ETS cap figures for the period 2013 to 2020 The tentative annual cap figures are as follows: These figures are based on the scope of the ETS as applicable in phase 2 (2008 to 2012), and the Commissions decisions on the national allocation plans for phase 2, amounting to 2083 million tonnes. These figures will be adjusted for several reasons. Firstly, adjustment will be made to take into account the extensions of the scope in phase 2, provided that Member States substantiate and verify their emissions accruing from these extensions. Secondly, adjustment will be made with respect to further extensions of the scope of the ETS in the third trading period. Thirdly, any opt-out of small installations will lead to a corresponding reduction of the cap. Fourthly, the figures do not take account of the inclusion of aviation, nor of emissions from Norway, Iceland and Liechtenstein. Will allowances still be allocated for free Yes. Industrial installations will receive transitional free allocation. And in those Member States that are eligible for the optional derogation, power plants may, if the Member State so decides, also receive free allowances. It is estimated that at least half of the available allowances as of 2013 will be auctioned. While the great majority of allowances has been allocated free of charge to installations in the first and second trading periods, the Commission proposed that auctioning of allowances should become the basic principle for allocation. This is because auctioning best ensures the efficiency, transparency and simplicity of the system and creates the greatest incentive for investments in a low-carbon economy. It best complies with the polluter pays principle and avoids giving windfall profits to certain sectors that have passed on the notional cost of allowances to their customers despite receiving them for free. How will allowances be handed out for free By 31 December 2010, the Commission will adopt EU-wide rules, which will be developed under a committee procedure (Comitology). These rules will fully harmonise allocations and thus all firms across the EU with the same or similar activities will be subject to the same rules. The rules will ensure as far as possible that the allocation promotes carbon-efficient technologies. The adopted rules provide that to the extent feasible, allocations are to be based on so-called benchmarks, e. g. a number of allowances per quantity of historical output. Such rules reward operators that have taken early action to reduce greenhouse gases, better reflect the polluter pays principle and give stronger incentives to reduce emissions, as allocations would no longer depend on historical emissions. All allocations are to be determined before the start of the third trading period and no ex-post adjustments will be allowed. Which installations will receive free allocations and which will not How will negative impacts on competitiveness be avoided Taking into account their ability to pass on the increased cost of emission allowances, full auctioning is the rule from 2013 onwards for electricity generators. However, Member States who fulfil certain conditions relating to their interconnectivity or their share of fossil fuels in electricity production and GDP per capita in relation to the EU-27 average, have the option to temporarily deviate from this rule with respect to existing power plants. The auctioning rate in 2013 is to be at least 30 in relation to emissions in the first period and has to increase progressively to 100 no later than 2020. If the option is applied, the Member State has to undertake to invest in improving and upgrading of the infrastructure, in clean technologies and in diversification of their energy mix and sources of supply for an amount to the extent possible equal to the market value of the free allocation. In other sectors, allocations for free will be phased out progressively from 2013, with Member States agreeing to start at 20 auctioning in 2013, increasing to 70 auctioning in 2020 with a view to reaching 100 in 2027. However, an exception will be made for installations in sectors that are found to be exposed to a significant risk of carbon leakage. This risk could occur if the EU ETS increased production costs so much that companies decided to relocate production to areas outside the EU that are not subject to comparable emission constraints. The Commission will determine the sectors concerned by 31 December 2009. To do this, the Commission will assess inter alia whether the direct and indirect additional production costs induced by the implementation of the ETS Directive as a proportion of gross value added exceed 5 and whether the total value of its exports and imports divided by the total value of its turnover and imports exceeds 10. If the result for either of these criteria exceeds 30, the sector would also be considered to be exposed to a significant risk of carbon leakage. Installations in these sectors would receive 100 of their share in the annually declining total quantity of allowances for free. The share of these industries emissions is determined in relation to total ETS emissions in 2005 to 2007. CO 2 costs passed on in electricity prices could also expose certain installations to the risk of carbon leakage. In order to avoid such risk, Member States may grant a compensation with respect to such costs. In the absence of an international agreement on climate change, the Commission has undertaken to modify the Community guidelines on state aid for environmental protection in this respect. Under an international agreement which ensures that competitors in other parts of the world bear a comparable cost, the risk of carbon leakage may well be negligible. Therefore, by 30 June 2010, the Commission will carry out an in-depth assessment of the situation of energy-intensive industry and the risk of carbon leakage, in the light of the outcome of the international negotiations and also taking into account any binding sectoral agreements that may have been concluded. The report will be accompanied by any proposals considered appropriate. These could potentially include maintaining or adjusting the proportion of allowances received free of charge to industrial installations that are particularly exposed to global competition or including importers of the products concerned in the ETS. Who will organise the auctions and how will they be carried out Member States will be responsible for ensuring that the allowances given to them are auctioned. Each Member State has to decide whether it wants to develop its own auctioning infrastructure and platform or whether it wants to cooperate with other Member States to develop regional or EU-wide solutions. The distribution of the auctioning rights to Member States is largely based on emissions in phase 1 of the EU ETS, but a part of the rights will be redistributed from richer Member States to poorer ones to take account of the lower GDP per head and higher prospects for growth and emissions among the latter. It is still the case that 10 of the rights to auction allowances will be redistributed from Member States with high per capita income to those with low per capita income in order to strengthen the financial capacity of the latter to invest in climate friendly technologies. However, a provision has been added for another redistributive mechanism of 2 to take into account Member States which in 2005 had achieved a reduction of at least 20 in greenhouse gas emissions compared with the reference year set by the Kyoto Protocol. Nine Member States benefit from this provision. Any auctioning must respect the rules of the internal market and must therefore be open to any potential buyer under non-discriminatory conditions. By 30 June 2010, the Commission will adopt a Regulation (through the comitology procedure) that will provide the appropriate rules and conditions for ensuring efficient, coordinated auctions without disturbing the allowance market. How many allowances will each Member State auction and how is this amount determined All allowances which are not allocated free of charge will be auctioned. A total of 88 of allowances to be auctioned by each Member State is distributed on the basis of the Member States share of historic emissions under the EU ETS. For purposes of solidarity and growth, 12 of the total quantity is distributed in a way that takes into account GDP per capita and the achievements under the Kyoto-Protocol. Which sectors and gases are covered as of 2013 The ETS covers installations performing specified activities. Since the start it has covered, above certain capacity thresholds, power stations and other combustion plants, oil refineries, coke ovens, iron and steel plants and factories making cement, glass, lime, bricks, ceramics, pulp, paper and board. As for greenhouse gases, it currently only covers carbon dioxide emissions, with the exception of the Netherlands, which has opted in emissions from nitrous oxide. As from 2013, the scope of the ETS will be extended to also include other sectors and greenhouse gases. CO 2 emissions from petrochemicals, ammonia and aluminium will be included, as will N2O emissions from the production of nitric, adipic and glyocalic acid production and perfluorocarbons from the aluminium sector. The capture, transport and geological storage of all greenhouse gas emissions will also be covered. These sectors will receive allowances free of charge according to EU-wide rules, in the same way as other industrial sectors already covered. As of 2012, aviation will also be included in the EU ETS. Will small installations be excluded from the scope A large number of installations emitting relatively low amounts of CO 2 are currently covered by the ETS and concerns have been raised over the cost-effectiveness of their inclusion. As from 2013, Member States will be allowed to remove these installations from the ETS under certain conditions. The installations concerned are those whose reported emissions were lower than 25 000 tonnes of CO 2 equivalent in each of the 3 years preceding the year of application. For combustion installations, an additional capacity threshold of 35MW applies. In addition Member States are given the possibility to exclude installations operated by hospitals. The installations may be excluded from the ETS only if they will be covered by measures that will achieve an equivalent contribution to emission reductions. How many emission credits from third countries will be allowed For the second trading period, Member States allowed their operators to use significant quantities of credits generated by emission-saving projects undertaken in third countries to cover part of their emissions in the same way as they use ETS allowances. The revised Directive extends the rights to use these credits for the third trading period and allows a limited additional quantity to be used in such a way that the overall use of credits is limited to 50 of the EU-wide reductions over the period 2008-2020. For existing installations, and excluding new sectors within the scope, this will represent a total level of access of approximately 1.6 billion credits over the period 2008-2020. In practice, this means that existing operators will be able to use credits up to a minimum of 11 of their allocation during the period 2008-2012, while a top-up is foreseen for operators with the lowest sum of free allocation and allowed use of credits in the 2008-2012 period. New sectors and new entrants in the third trading period will have a guaranteed minimum access of 4.5 of their verified emissions during the period 2013-2020. For the aviation sector, the minimum access will be 1.5. The precise percentages will be determined through comitology. These projects must be officially recognised under the Kyoto Protocols Joint Implementation (JI) mechanism (covering projects carried out in countries with an emissions reduction target under the Protocol) or Clean Development Mechanism (CDM) (for projects undertaken in developing countries). Credits from JI projects are known as Emission Reduction Units (ERUs) while those from CDM projects are called Certified Emission Reductions (CERs). On the quality side only credits from project types eligible for use in the EU trading scheme during the period 2008-2012 will be accepted in the period 2013-2020. Furthermore, from 1 January 2013 measures may be applied to restrict the use of specific credits from project types. Such a quality control mechanism is needed to assure the environmental and economic integrity of future project types. To create greater flexibility, and in the absence of an international agreement being concluded by 31 December 2009, credits could be used in accordance with agreements concluded with third countries. The use of these credits should however not increase the overall number beyond 50 of the required reductions. Such agreements would not be required for new projects that started from 2013 onwards in Least Developed Countries. Based on a stricter emissions reduction in the context of a satisfactory international agreement . additional access to credits could be allowed, as well as the use of additional types of project credits or other mechanisms created under the international agreement. However, once an international agreement has been reached, from January 2013 onwards only credits from projects in third countries that have ratified the agreement or from additional types of project approved by the Commission will be eligible for use in the Community scheme. Will it be possible to use credits from carbon sinks like forests No. Before making its proposal, the Commission analysed the possibility of allowing credits from certain types of land use, land-use change and forestry (LULUCF) projects which absorb carbon from the atmosphere. It concluded that doing so could undermine the environmental integrity of the EU ETS, for the following reasons: LULUCF projects cannot physically deliver permanent emissions reductions. Insufficient solutions have been developed to deal with the uncertainties, non-permanence of carbon storage and potential emissions leakage problems arising from such projects. The temporary and reversible nature of such activities would pose considerable risks in a company-based trading system and impose great liability risks on Member States. The inclusion of LULUCF projects in the ETS would require a quality of monitoring and reporting comparable to the monitoring and reporting of emissions from installations currently covered by the system. This is not available at present and is likely to incur costs which would substantially reduce the attractiveness of including such projects. The simplicity, transparency and predictability of the ETS would be considerably reduced. Moreover, the sheer quantity of potential credits entering the system could undermine the functioning of the carbon market unless their role were limited, in which case their potential benefits would become marginal. The Commission, the Council and the European Parliament believe that global deforestation can be better addressed through other instruments. For example, using part of the proceeds from auctioning allowances in the EU ETS could generate additional means to invest in LULUCF activities both inside and outside the EU, and may provide a model for future expansion. In this respect the Commission has proposed to set up the Global Forest Carbon Mechanism that would be a performance-based system for financing reductions in deforestation levels in developing countries. Besides those already mentioned, are there other credits that could be used in the revised ETS Yes. Projects in EU Member States which reduce greenhouse gas emissions not covered by the ETS could issue credits. These Community projects would need to be managed according to common EU provisions set up by the Commission in order to be tradable throughout the system. Such provisions would be adopted only for projects that cannot be realised through inclusion in the ETS. The provisions will seek to ensure that credits from Community projects do not result in double-counting of emission reductions nor impede other policy measures to reduce emissions not covered by the ETS, and that they are based on simple, easily administered rules. Are there measures in place to ensure that the price of allowances wont fall sharply during the third trading period A stable and predictable regulatory framework is vital for market stability. The revised Directive makes the regulatory framework as predictable as possible in order to boost stability and rule out policy-induced volatility. Important elements in this respect are the determination of the cap on emissions in the Directive well in advance of the start of the trading period, a linear reduction factor for the cap on emissions which continues to apply also beyond 2020 and the extension of the trading period from 5 to 8 years. The sharp fall in the allowance price during the first trading period was due to over-allocation of allowances which could not be banked for use in the second trading period. For the second and subsequent trading periods, Member States are obliged to allow the banking of allowances from one period to the next and therefore the end of one trading period is not expected to have any impact on the price. A new provision will apply as of 2013 in case of excessive price fluctuations in the allowance market. If, for more than six consecutive months, the allowance price is more than three times the average price of allowances during the two preceding years on the European market, the Commission will convene a meeting with Member States. If it is found that the price evolution does not correspond to market fundamentals, the Commission may either allow Member States to bring forward the auctioning of a part of the quantity to be auctioned, or allow them to auction up to 25 of the remaining allowances in the new entrant reserve. The price of allowances is determined by supply and demand and reflects fundamental factors like economic growth, fuel prices, rainfall and wind (availability of renewable energy) and temperature (demand for heating and cooling) etc. A degree of uncertainty is inevitable for such factors. The markets, however, allow participants to hedge the risks that may result from changes in allowances prices. Are there any provisions for linking the EU ETS to other emissions trading systems Yes. One of the key means to reduce emissions more cost-effectively is to enhance and further develop the global carbon market. The Commission sees the EU ETS as an important building block for the development of a global network of emission trading systems. Linking other national or regional cap-and-trade emissions trading systems to the EU ETS can create a bigger market, potentially lowering the aggregate cost of reducing greenhouse gas emissions. The increased liquidity and reduced price volatility that this would entail would improve the functioning of markets for emission allowances. This may lead to a global network of trading systems in which participants, including legal entities, can buy emission allowances to fulfil their respective reduction commitments. The EU is keen to work with the new US Administration to build a transatlantic and indeed global carbon market to act as the motor of a concerted international push to combat climate change. While the original Directive allows for linking the EU ETS with other industrialised countries that have ratified the Kyoto Protocol, the new rules allow for linking with any country or administrative entity (such as a state or group of states under a federal system) which has established a compatible mandatory cap-and-trade system whose design elements would not undermine the environmental integrity of the EU ETS. Where such systems cap absolute emissions, there would be mutual recognition of allowances issued by them and the EU ETS. What is a Community registry and how does it work Registries are standardised electronic databases ensuring the accurate accounting of the issuance, holding, transfer and cancellation of emission allowances. As a signatory to the Kyoto Protocol in its own right, the Community is also obliged to maintain a registry. This is the Community Registry, which is distinct from the registries of Member States. Allowances issued from 1 January 2013 onwards will be held in the Community registry instead of in national registries. Will there be any changes to monitoring, reporting and verification requirements The Commission will adopt a new Regulation (through the comitology procedure) by 31 December 2011 governing the monitoring and reporting of emissions from the activities listed in Annex I of the Directive. A separate Regulation on the verification of emission reports and the accreditation of verifiers should specify conditions for accreditation, mutual recognition and cancellation of accreditation for verifiers, and for supervision and peer review as appropriate. What provision will be made for new entrants into the market Five percent of the total quantity of allowances will be put into a reserve for new installations or airlines that enter the system after 2013 (new entrants). The allocations from this reserve should mirror the allocations to corresponding existing installations. A part of the new entrant reserve, amounting to 300 million allowances, will be made available to support the investments in up to 12 demonstration projects using the carbon capture and storage technology and demonstration projects using innovative renewable energy technologies. There should be a fair geographical distribution of the projects. In principle, any allowances remaining in the reserve shall be distributed to Member States for auctioning. The distribution key shall take into account the level to which installations in Member States have benefited from this reserve. What has been agreed with respect to the financing of the 12 carbon capture and storage demonstration projects requested by a previous European Council The European Parliaments Environment Committee tabled an amendment to the EU ETS Directive requiring allowances in the new entrant reserve to be set aside in order to co-finance up to 12 demonstration projects as requested by the European Council in spring 2007. This amendment has later been extended to include also innovative renewable energy technologies that are not commercially viable yet. Projects shall be selected on the basis of objective and transparent criteria that include requirements for knowledge sharing. Support shall be given from the proceeds of these allowances via Member States and shall be complementary to substantial co-financing by the operator of the installation. No project shall receive support via this mechanism that exceeds 15 of the total number of allowances (i. e. 45 million allowances) available for this purpose. The Member State may choose to co-finance the project as well, but will in any case transfer the market value of the attributed allowances to the operator, who will not receive any allowances. A total of 300 million allowances will therefore be set aside until 2015 for this purpose. What is the role of an international agreement and its potential impact on EU ETS When an international agreement is reached, the Commission shall submit a report to the European Parliament and the Council assessing the nature of the measures agreed upon in the international agreement and their implications, in particular with respect to the risk of carbon leakage. On the basis of this report, the Commission shall then adopt a legislative proposal amending the present Directive as appropriate. For the effects on the use of credits from Joint Implementation and Clean Development Mechanism projects, please see the reply to question 20. What are the next steps Member States have to bring into force the legal instruments necessary to comply with certain provisions of the revised Directive by 31 December 2009. This concerns the collection of duly substantiated and verified emissions data from installations that will only be covered by the EU ETS as from 2013, and the national lists of installations and the allocation to each one. For the remaining provisions, the national laws, regulations and administrative provisions only have to be ready by 31 December 2012. The Commission has already started the work on implementation. For example, the collection and analysis of data for use in relation to carbon leakage is ongoing (list of sectors due end 2009). Work is also ongoing to prepare the Regulation on timing, administration and other aspects of auctioning (due by June 2010), the harmonised allocation rules (due end 2010) and the two Regulations on monitoring and reporting of emissions and verification of emissions and accreditation of verifiers (due end 2011).Reducing emissions from aviation Aviation is one of the fastest-growing sources of greenhouse gas emissions. The EU is taking action to reduce aviation emissions in Europe and working with the international community to develop measures with global reach. Aviation emissions growing fast Direct emissions from aviation account for about 3 of the EUs total greenhouse gas emissions and more than 2 of global emissions. If global aviation was a country, it would rank in the top 10 emitters. Someone flying from London to New York and back generates roughly the same level of emissions as the average person in the EU does by heating their home for a whole year. By 2020 . global international aviation emissions are projected to be around 70 higher than in 2005 and the International Civil Aviation Organization (ICAO) forecasts that by 2050 they could grow by a further 300-700. Along with other sectors, aviation is contributing to emission reductions within the EU through the EU emissions trading system. Aviation in EU Emissions Trading System CO 2 emissions from aviation have been included in the EU emissions trading system (EU ETS) since 2012. Under the EU ETS, all airlines operating in Europe, European and non-European alike, are required to monitor, report and verify their emissions, and to surrender allowances against those emissions. They receive tradeable allowances covering a certain level of emissions from their flights per year. The system has so far contributed to reducing the carbon footprint of the aviation sector by more than 17 million tonnes per year, with compliance covering over 99.5 of emissions. In addition to market-based measures like the ETS, operational measures such as modernising and improving air traffic management technologies, procedures and systems also contribute to reducing aviation emissions. Scope of aviation ETS The legislation. adopted in 2008, was designed to apply to emissions from flights from, to and within the European Economic Area (EEA) the 28 EU Member States, plus Iceland, Liechtenstein and Norway. The European Court of Justice has confirmed that this approach is compatible with international law. The EU has, however, decided to limit the scope of the EU ETS to flights within the EEA until 2016 to support the development of a global measure by the International Civil Aviation Organization (ICAO). Proposal for aviation ETS from 2017 In light of the progress on the global measure (see below), the European Commission has proposed to continue the current approach beyond 2016 . This proposal will now be considered by the European Parliament and the Council of the European Union. Results of public consultation In 2016, the European Commission held a public consultation on market-based measures to reduce the climate change impact from international aviation. The consultation sought input on both global and EU policy options. In total, 85 citizens and organizations responded. Global scheme to offset emissions In October 2016, the International Civil Aviation Organization (ICAO) agreed on a Resolution for a global market-based measure to address CO 2 emissions from international aviation as of 2021 . The agreed Resolution sets out the objective and key design elements of the global scheme, as well as a roadmap for the completion of the work on implementing modalities. The Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation, or CORSIA . aims to stabilise CO 2 emissions at 2020 levels by requiring airlines to offset the growth of their emissions after 2020. Airlines will be required to monitor emissions on all international routes offset emissions from routes included in the scheme by purchasing eligible emission units generated by projects that reduce emissions in other sectors (e. g. renewable energy). During the period 2021-2035, and based on expected participation, the scheme is estimated to offset around 80 of the emissions above 2020 levels . This is because participation in the first phases is voluntary for states, and there are exemptions for those with low aviation activity. All EU countries will join the scheme from the start. A regular review of the scheme is required under the terms of the agreement. This should allow for continuous improvement, including in how the scheme contributes to the goals of the Paris Agreement . Work is ongoing at ICAO to develop the necessary implementation rules and tools to make the scheme operational. Effective and concrete implementation and operationalization of CORSIA will ultimately depend on national measures to be developed and enforced at domestic level. Commission Proposal Building Global Action EU ETS application from 2013 to 2016 EU ETS application for 2012 Main EU ETS and aviation legislationThe EU tackles growing aviation emissions Brussels, 3 February 2017 The Commission is amending the EU Emissions Trading System (ETS) making it fit for tackling CO2 emissions from aviation. This comes following an agreement by the International Civil Aviation Organization (ICAO) to stabilise international aviation emissions. The European Union is a leading advocate for addressing fast-growing emissions from aviation. At the 2016 ICAO Assembly, the European Union and its Member States played an instrumental role in securing a deal on a global market-based measure to stabilise international aviation emissions. The system will require airlines to monitor and report their annual CO 2 emissions on international routes and offset those exceeding 2020 levels. Following this deal at global level, a revision of the EU Emissions Trading System is needed to maintain the contribution of the aviation sector to the European climate objectives and for the smooth implementation of the ICAO Global Market-Based Measure. The Commission is proposing to continue with the current geographic scope of the EU Emissions Trading System for aviation, covering flights between airports in the European Economic Area. This will ensure a level playing field and equal treatment of all airlines flying in Europe. Commissioner for Climate Action and Energy Miguel Arias Cantildeete said: With this proposal we are making sure that the aviation sector also contributes to our climate objectives. Now, we call on countries around the world to participate in the global scheme from the beginning and help us finalise and implement sound environmental criteria to deliver real emissions reductions in the aviation sector . Commissioner for Transport Violeta Bulc said: Following ICAOs landmark agreement, the European Union is now focused on getting the global scheme up and running. We are serious about achieving carbon neutral growth for aviation, and we will provide technical and financial assistance to make it happen. Aviation is a global business and no country can be left behind Todays proposal to revise the EU Emission Trading System will be discussed by the European Parliament and the Council, which are expected to finalise the co-decision process by the end of the year. The future competitiveness of the European air transport sector and its environmental sustainability go hand-in-hand. One of the objectives of the Aviation Strategy for Europe adopted by the Commission in December 2015 is therefore to preserve and enhance high environmental standards. Between 2013 and 2016, commercial airlines covered by the EU Emissions Trading System contributed to more than 65 million tonnes of CO emission reductions. These reductions have taken place either within the sector or in other sectors of the economy. The levels of compliance are above 99.5 of covered emissions. The detailed rules of the Global Market-Based Measure will be prepared in 2017 and endorsed by ICAO in the course of 2018. The Commission is contributing to this process, and will provide technical assistance where needed. Even if the scheme only starts from 2021, emissions data should be collected from 2019. Once there is greater clarity on the implementation of the Global Market-Based Measure, the Commission intends to present a further assessment of the EU Emission Trading System and, as appropriate, make the necessary proposals to make the scheme operational. This will also take due account of the EUs commitment to reduce domestic economy-wide greenhouse gas emissions by at least 40 by 2030 compared to 1990 levels. For More Information Questions and Answers. Reducing emissions from aviation Fact sheet. 39th Assembly of the International Civil Aviation Organisation
No comments:
Post a Comment